|
BussBlogg, sida 1 av Användaren har inte börjat blogga Du har hittat till Nordiska Typ2-klubbens Blogg för medlemmar. Vill ni kika bilder kan ni kika www.villadunderkulla.se Mycket strul med uppätna bitar i mitt mobilabonnemang har gjort det knivigt att lyckas posta några bilder. Därav struntade jag helt enkelt i att skicka någon text under dagarna på Ivö camping där vi lunkade bussfesten runt. Inte det bästa mottagningen bidrog nog mera just där. Vi hade tre strålande dagar på bussfesten. Öl, goda konserver, godare fräschmat i form av grillat kött, potatis och potatissallad på årets långbord. 135 bussar rapporteras ha infunnit sig på den lilla ön. Jag måste inskjuta att innan vi kom till platsen att vara, hade vi avverkat dryga 100 mil runtom i Skåne. Besökt sköna campingar, horribla campingar, ja rentav dryga campingar. Men allt som allt var allt strålande härligt. Bra väder, trevligt sällskap och bedårande vyer gladde våran buss. Hon är numera nydöpt och heter Ramona.. Fick frågan vad våran buss hette av ett par ungar under årets bus-push, en tävling där ett lag på 4 slår ett slag för koldioxidutsläppen och skjuter bussen för muskelkraft för omväxling. Snabbast på en sträcka vinner. Barnen som vill delta blir ett stort lag som alla hjälps åt och tävlar mot de mer påtagligt åldrade. Det tar oss till nästa roliga sak, frustandes och pustandes med en åkomma som mycket väl kunnat vara bakfylla kom Jörgen, klubbens ordförande staplandes och skrek ur sig, något i stil med; Fasikens strunt. Vi behöver ju en buss att putta till pushen. Nära tillhands satt vi, med en buss alá sunkstämplad med tusch och en gnutta svettig kärlek. Vips var våran buss uppställd och "yours truly" fick den tunga uppgiften att ratta och backa under tävlingen. Jaja, rolig notis bara. Annars passerade bussfesten liksom de flesta lediga avslappnade dagar, det rann ner både en och två öl innanför mitt och Tonis linne. Tjejerna sågs oftast med ett vinglas fyllt med någonting som vagt syntes som vin. Vi hann med att turista lite utanför campinglivet. Vi som bodde närmast varandra kravlade oss ner med glad fart till receptionen ett stenkast neråt färjelägret. Vi hyrde rangliga cyklar för hutlösa summor småpengar och kastade oss iväg i hopp om storhet. Mediokert nog fann vi oss själva stå inför ett stenornament genomborrat, vittnande om vattens vulgära styrka och tidens hårda kanter. Grottorna var tyvärr för mörka för att ty sig intressanta när man väl klivit sisådär fyra steg in. Skulle tydligen vara fyllt av spindelkokonger också. En kvart efter start var vi åter tillbaks på campingen, åtminstone kändes det så. En annan stor sak som hände, beroende på vem man frågar måhända, var att vi fick oss en bussig bussgåva av Alex, tack igen! . How to keep your vw alive, en handbok som är idiotsäker. Roligaste läsningen på länge. Allt man kan stöta på i form av ilskna svettiga saker som kan behöva pillas med får man lära sig att handskas med. Tänk på det som roligt ! Ska dra mig ut i folkhaven som gungar Kungsör nu strax så föregående veckas rapportering får gå till ända här.Får tanka på med skrivarbränsle likt de stora. Ut!
Kommentera inlägget |